Naturvårdsbränning i naturreservatet Lisselberget ♦
Den 13 och 17 juli 2013 genomfördes en naturvårdsbränning inom en del av naturreservatet Lisselberget, Torsby kommun. Bränningen omfattade c:a 15 hektar talldominerad barrskog, fördelat på två delområden. Arbetet utfördes av Skogsstyrelsen på uppdrag av Länsstyrelsen.
Fotograf: Jenny Sander
Lisselberget har talrika spår av äldre bränder, men avsaknad av brand under kanske ett hundratal år har gett granen chansen att etablera sig och börjat förändra miljön i skogen. Målet med bränningen var att gynna förekomsten av tall på bekostnad av gran, vilken är dåligt anpassad för skogsbrand jämfört med tall.
Bränningen påbörjades den 13 juli, men efter tre timmar kom en regnskur med drygt 4 mm regn, vilket direkt eliminerade möjligheterna till fortsatt bränning. Den torra och relativt varma väderleken möjliggjorde dock bränning redan efter några dagar. Utifrån markförhållanden och vädersituationen var brandförloppet som förväntat lugnt och kontrollerat, med flamlängder på mestadels kring en halv meter.
Naturvårdsbränning är en skötselmetod i skogar som historiskt varit utsatta för återkommande skogsbränder. Sådana skogar domineras normalt av tall, som är ett trädslag som är väl anpassat för skogsbrand och präglas också av närvaron av död ved i olika grovlekar och nedbrytningsstadier. Skogarna blir till sin karaktär luckiga, glesa och olikåldriga. Under vissa betingelser kan också en påtaglig lövträdsrikedom uppstå. En lång rad skogsorganismer har anpassats till en sådan öppen och ljus miljö, men har svårt att överleva i moderna produktionsskogar. När brandpåverkan upphör sluter sig skogen successivt genom invandring av gran.
Förutom att graninslaget minskar genom brand stärks också tallen mer direkt av brandpåverkan genom att tallen ändå utsätts för en viss stress och som en reaktion ökar produktionen av kåda. En sådan impregnering ger på sikt en längre överlevnad.
Samtidigt, vilket är ett viktigt naturvårdsmål, gynnas sådana skogslevande organismer, fr a svampar och insekter, som främst är beroende av bränd ved och döda träd, liksom på lite sikt sådana arter som gynnas av ljusöppna, variationsrika skogar.
Naturvårdsbränning är till sin huvudsakliga karaktär av flera orsaker inte någon spektakulärt eldfängd verksamhet. Effekten på trädbeståndet av branden fås normalt lika mycket av värmen i brandröken som av den direkta elden.
Det omedelbara resultatet blev att skogsbeståndet påverkades så mycket att många granar, men relativt få tallar, kommer att dö som en direkt eller indirekt effekt av bränningen. Det mer exakta utfallet kommer att följas upp och utvärderas i form av i första hand ett antal fasta provytor.
Lennart Landenmark
Förvaltare av skyddad natur
www.lansstyrelsen.se/varmland